Lookie, lookie på min flickvän där! 8)

Åh så hon är vacker, jag tror jag är så episk att jag blir mer och mer kär i henne var gång jag får se henne på bild. Jag tänker då på hur hon är, på hur hon ler, everything!

Hah, vad fjompig jag blir men så är det.

Dagen har genomskridit med en massa shopping inför lägret i morgon. Jeans som ska klippas till shorts, skor att ha på stranden, stövlar, godis och en massa sånt som jag egentligen aldrig använder, men är man tvungen så är man.

Jag såg min skräck i vitögat när en man stod plågat på knäna, gungade fram och tillbaks och bad. Han tiggde inte, jag svär vid mitt liv. Hela han skakade, ögonen var slutna och hans läppar rörde sig bara vagt för att framföra ett väsande. Varför gjorde mannen detta? Vad hade drabbat honom. Men min största skräck var att jag bara såg på, och det är vad som förstör samhället. Vi ser bara på. Jag önskar så himla hårt att tiden går att vrida tillbaks, att jag kan lägga min hand på mannens axel och fråga vad som hänt, hur det är. Min mor skulle säkert ha släpat mig därifrån men det spelar ingen roll. Då hade jag frågat. Då hade jag faktiskt brytt mig.

Han var en sådan man som kanske luktade lite rök, smuts visade sig i hans rynkor i ansiktet. Det var rynkor utav det slaget att dom faktiskt var vackra, som om han hade lett mycket i sina dar. Men vad hade hänt med honom nu?

Efter en stund reste han sig upp men hela tiden med knäppta händer (i dom hade han en sedel tror jag, och något i tyg) och såg upp i himlen, den högra foten slog i marken för att han skulle få igång blodcirkulationen.

Hur kunde allt bli såhär?

Hur kunde jag vända bort blicken?

Hur kunde kvinnan som stod en bit bort le och se på honom samtidigt?

Jag har aldrig förstått sådant och kommer antagligen aldrig att förstå det heller.

Rädsla? Nej rädsla kan man övervinna, rädsla får en inte att le, rädsla kunde inte få oss att bli såhär. I ett oss finns det alltid någon som inte är rädd.

Jag bör packa nu, jag ska till något nytt. Träffa nya människor och se saker på nytt igen. Nya frågor ska ställas och nya svar ska tryckas fram ur min strupe som om jag verkligen talade sanning. Någon ska väljas ut till att bli en vän, någon ska hata mig men jag ska försöka att inte ha fördomar. Jag är den enda som kan påverka synen på mig.   - Kent

Grejen runt håret var meningen faktiskt, jag tycker om det.

Jag borde berätta mer om min Panda.

Egentligen heter hon Hanna och egentligen så är hon inte både svart och vit i mina ögon iaf. För just nu ser jag bara ljus i denna vackra flicka. Nu är hon en snövit Panda.

Bild på henne kommer så fort min kamera slutat dampa.

Jag tänker inte berätta allt om min Panda för... På något sätt känns det som om jag vill ha henne för mig själv lite, hon ska få ha vissa privata delar. Alla ska inte känna till henne som ni känner mig.

Första gången jag såg henne höll jag på att ta ett steg bakåt, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra eller liknande. Flickan som satt där var vackrare än mitt ex tom., vackrare mainstreem flicka har jag faktiskt aldrig sett, jag svär vid mitt uthuggna hjärta.

Vi gick runt där i Göteborg, någonstans. Och jag kände mig trygg, nu behövdes inga psykologer som inte tillåter sorg eller en vag liten sträng på handleden för att jag skulle visa min kärlek till musiken, basen. Jag gav fan i vad folk tyckte just då, på riktigt.

Vi pratade om mycket. Det var privata saker, känsliga saker, ex och lycka.

Men stunden vart snart över och hon skulle hem, jag skulle på Universeum. Men på vägen dit flög något i mig, kanske släppte förlamningen och det där som hon hade lämnat hos mig och jag insåg att denna flicka måste jag träffa igen, jag måste berätta att jag är kär. Att jag känner starkt för henne.

Så ett mess skickades då jag inte hade möjlighet att ringa. Efter mycket om och men kunde jag träffa henne igen. Idag är hon min flickvän. Idag älskar jag henne.

Jag suger på att ta farväl, säga hejdå till någon/något, men när jag åkte ifrån Hanna behövde jag inte det. Vi vet att vi ska ses igen trots alla mil emellan. Med henne känner jag mig säker.

Jag åkte hem utan G-strängen runt handleden, hör och häpna. Den gav jag till Hanna. Det käraste jag hade med mig, det låter säkert fånigt men det skiter jag i. Strängen var den första jag tappat, den var originalet från min bas och något jag ständigt bar. Nu är den Hannas. Men jag är glad att den är hennes.

Mer kommer. (: Nu ska jag läsa mess o lyssna på Slipknot. 8)

Så, nu har jag en flickvänn också 8) 

Hanna heter hon, hah, in your faces homofober 8'D 

Skit fin, underbar, rolig, gullig, dock bor hon i gbg men vem bryr sig! Hon är för fantastisk för att gå miste om... ;)

Åh hennes hår är fantastiskt *-* Lägger upp en bild sen, gud vad vacker hon är :D 

Tehe... Tjejhångel på en parkbänk i gbg, det trodde jag aldrig skulle hända men jo då, jag är frän 8) 

Ja nu vet jag inte vad jag ska skriva, berättar mer om min resa sen... ^^ 

Gud jag älskar Socker med Kent!

Har lyssnat på den säkert hundrafyrtio elva gånger och jag tänker absolut inte sluta! Åh nej, den är min låt nu på något vänster, ska sjunga den nu i höst, första låten och kanske sista med, så att folk vet. "Socker, det är Carro det." Eller något sådant.

SJälvklart gör jag även som alla andra nu och ägnar ett inlägg åt norskarna. Det som hände var rent ut sagt för j*vligt men det går inte att ändra på och kanske är det vad som måste göras för att folk ska inse att det kanske inte är så bra som alla tänker att det är. Nej jag menar inte att han gjorde rätt, absolut inte. Jag menar bara det finns en liten ljusglimt i händelsen. Alla människor är inte vackra, snälla och söta. Och att någon är så hatisk mot socialismen är skrämmande. Vågar man längre gå ut som sosse? Säga med rak rygg och stolthet i ögonen att jag, jag är sosse, jag vill att alla ska må lika bra, alla har en rätt att leva och har rätt att ha mat på bordet. Det är bara sverige o danmark kvar nu, det är bara vi som inte har ärrats helt ordentligt ännu. Vad kommer hände med oss? Och jag som ska på Unga Örnar läger sen! Nej fy. Jag vill faktiskt hinna se Radioaktiva Räker, Rävsax och Itchy Daze. Men jag kanske inte bör oroa mig? Nej jag ska nog ta det lugnt. Vad tänkte de som dog om det här? Var de rädda? Han  de gripas av panik innan de dog? De som simmade han nog det, de var nog så rädda som dom bara kunde bli.

Vi kämpar vidare, "vi låter oss inte besegras!" <3

Kram, Z

Nu åker jag till göteborg snart, så bloggar antagligen inte på nån dag.

Har varit på en s.s träff idag och det var skit kul faktiskt! :3

Nytt! Jag har skapat en fanpage för min musik på facebook, där kommer video snart att läggas upp! ^^ Sök bara på Caroline Matscheko så kommer du att hitta det! :3

Har även fått en mycket vacker kommentar utav en tjej som berättade att jag var hennes förebild, å vad detta värmde! :'3 Ni bloggläsare är fantastiska! Finns faktiskt inga ord! Har hört så mycket fint ifrån er :'3

En ny header kommer även att komma upp, antagligen i morgon.

Kram, Z

Fick en mycket bra fråga!

Hur vet man att man är bisexuell?

Jo detta skiftar väll ifrån människa till människa, alla är unika. Men just jag upptäckte det igenom  att jag tände på tjejer, tänkte på dom precis som killar och lätt kunde tänka "Wow vad het/snygg!" när jag såg en tjej på stan tex. Sedan blev jag även grymt kär i min kompis som sagt, och jag märkte även tydligare sen när vi blev tillsammans att jag även tände på tjejer. Sedan gillade jag självklart killar också och kunde tänka samma sak om dom, det hade faktiskt inte ändrats så mycket. Dock har jag under en tid i mitt liv inte haft lust att ha en kille alls, inte just då i alla fall.Sen kan väll andra upptäcka det på andra sätt, men det vet jag dock ingenting om.

Jag gillar sverige. Här får vi säga vad fan vi vill, här kan vi hata någon ända tills den tar livet av sig. För här bryr sig ingen. Här sover alla, ingen rör en min.

Men egentligen hatar jag sverige. Jag är trött på motomin, jag är trött på att bli hatad för att jag är annorlunda, jag är trött på att en förälder få slå sitt barn tills det försöker ta sitt liv. Jag är trött på jävla sverige!

Alla klagar på socialen, alla hatar den. Men alla klagar på allt, ingen är nöjd, ingen vill göra något själv, ingen vill hjälpa någon annan.

Alla hatar någon, alla vill vara ifred, alla vill ha sina pengar för sig själv, alla vill ha sin del av kakan.

Jävla borgar land!

Ska på något sätt fixa så att iaf. socialen får klart för sig att dom inte hjälper till! Usch vad dom är äckligt dåliga, dom bara sitter där, nickar, byter åsikter och tankar hela tiden och slänger sina papper i en sopkorg som snart är överfylld. Fattar dom minte att dom tar hand om människoliv?!

Jag har snackat med så många, så vansinnigt många, som är trötta på socialen, som hatar den. Åh vad jag blir trött på allt det här!

Och Fredrik Reinfeldt?! Han, han byter ord istället för att påverka. Han tar bort en s.k "pensions ålder", men det är det enda han gör känns det som! Han om någon ska påverka! Och jag är livrädd kan jag berätta, så rädd, för den gubben ska vara kvar i 3 och ett halvt år till. Vad har ni gjort?! Vad har ni gjort med sverige?!

Vårat fina land, ta hand om det! Det har sådana potential, skulle kunna vara en fristad men det är ett jävla fängelse! Och vi kan inte göra annat än klaga.

  Här är eran Reinfeldt.

Socialnämnden i Gävle gjorde fel mot kvinna

Äntligen!

Var på affären med morsan efter ett tråkigt och heltomt bup besök hos min reservläkare, det gav inga resultat de sa bara att jag verkade må bättre medans jag känner att jag mår skit.

Då snackade jag i alla fall med morsan om att bli vegetarian och hon tyckte att det var okej, jag måste bara börja äta typ allt som serveras, så kan hon fixa vegetariskt till mig sen ^^

Ikväll kommer en bekant och hälsar på så nu måste jag baka nötkakor (äckligt), bloggar vidare sen :'3