"Jag är nog glitter.
Jag reflekterar min omgivning och låtsas att den är vacker.

Jag lyser ibland och glöms ibland.

Jag är bara en av era leksaker.

Jag fastnar överallt till din ilska.

Jag har alltid funnits och kommer alltid att finnas.

Jag är en glitterflicka."

- Caroline M.

   I'm back all my friends!

Efter tidigare halvkatastrof är jag nu tillbaks på benen igen, något svagare men mett ett leende och ännu en bit djupare.

Varje sorg gräver i mig och gör mig djupare, det är grävandet som smärtar.

Vad har hänt då?

Jo du, jag äter nu mera vegetariskt, ja. :D

Detta äter jag på grund utav  att det påverkar miljön och att djurhållningen är dålig, alltså kan jag äta kött ibland. Tex. farsans får eller min gamla låtsaspappas älgar och liknande som han har jagat, det går snabbt och djuret lever bra. <3

Öhrm ja... Sen har jag börjat en ny skola, detta är inte enkelt när man tydligt inte "passar in" till det yttre. Speciellt eftersom att folk antagligen är rädda för förändring, to bad, to bad.

Jag har inte blivit slagen än, weey! Men ingen slåss med mig ensam särskilt många gånger ändå så... :c

Dock får jag många kommentarer om stilen, "Varför har du nitar?", "tycker du verkligen om Slipknot?", "va fan ser du ut sådär för?", "EMO!". Till en början klöpp jag gärna tillbaks kvickt men nu ler jag och bryr mig inte mycket alls faktiskt, kan sitta där och roa mig med deras kommentarer. Dock har en träffat mig hårt...

"Har du plastikopererat dig?" Jag biter mig hårt i läppen och suckar djupt, "Nej." "Har du väll! Eller hur, det ser väll du med?" "hon är så tjock så dom blir så stora.".

Jag ska fanimej aldrig glömma det, och jag vet om det, jag är för tjock.

Men jag blir aldrig smalare ju. Jag går nu varje dag, jag äter mindre, äter knappt godis trots det pendlar jag ständigt emellan 78-80 kilo, vad fan är fel?! Jag spyr över mig själv snart.

Jag tycker inte att man ska vara jätte smal eller så, absolut inte men jag... Jag är fan tjock! Jag skäms över mig kropp så himla mycket...

Nej! Låt oss hoppa till det roliga! En kille och jag har börjat prata om att starta band i stil med Asking Alexandria, Bring me the horizon och Ink Stained Promises, det här är min största dröm. Han spelar gitarr, kan screama, kan alla andra instrument inom den genren och har inspelningsstudio. Jag vill nästan gråta, det är fantastisk. Men vi får se vart det slutar, jag får inte hoppas för mycket.

Dubbelmoral :D

  Nu ska jag hajpa bloggen och fixa annat, cya <3   <- Kärlek till den 8D