Seriously guys, vad är det med heterosexuella och bögar?!

"Nej... Jag vill verkligen inte hänga med ikväll...", "jävla bög!"

Någon man hatar taggas "bög", på facebook.

Att vara "bög" är att älska en kille om man själv är kille, what is the big deal? Kärlek är bara kärlek, eller "bara... Ni fattar väll, right? Personligen tycker jag att det är hemskt starkt att våga komma ut med en sådan läggning i dagens samhälle.

Hah, sen att folk säger, "men tänkt på hur det var förr då..." Kiss my ass! Så... Om ditt barn har cancer, och det blir lite bättre, ska jag säga så och förvänta mig att du ska tycka att det är jätte bra? Åh min gud, så naivt. Plus att du får en rak jävla höger om du säger, "din heterosexuella jävel!", rättvisa? Nej juste. Sverige, sverige, borgarland...

Jaja, nu har jag tagit upp en viktig fråga i alla fall, som skulle kunna disskuteras vidare i timmar, hit och dit, för och emot. Men kom ihåg, de homo-/bisexuella spelar en viktig roll i samhället, tro det eller ej.

   KAKA   

BU!

Do u wan't to know something? Jag är ganska så jätte glad, haha, den du! Ett lyckligt "emo" c': But why are you so happy dear? Jao, jag lyssnar på underbar musik (Emmure), har just insett att jag har en massa fina kompisar, och riktigt bra förutsättningar för att lyckas i livet, trots allt.

Och ja, du har säkert sett mig i tidningen, det har alla, sscch! :c

Detta var pga. en fotomedia mässa jag var på o.O

Kaka est is kär, nej men vem sa det där? Jaha ja... It's a flicka, känn på den du! Hah, jaha, mm. Öh, finns det något mer intressant att berätta? Ja just nu har jag total it, så ha're gött!

"So I'll break all the rules in this endless game once called love..."

Snacka om att jag ska skaffa långt hår igen... <3

Jupp, nu är det så att jag ska vara med i en fotoutställning, jag behöver hjälp med att välja ut bild så ni får jätte gärna rösta här nedan!

Jag vill inte se någon kopiering, alla bilder är copyright märkta.

Skriv namnet på bilden (står ovanför) som en kommentar eller fråga, säg gärna varför du valde just dne bilden :D <3

Center of Attention:

Look up to the sky:

Happy together:

Jump of the world:    

To plant a seed: 

Home Is A Fire:

Setting yourself upp for sarcasm:

Bakom Spegeln:

Ringar:

The Fiction we live:

(Räkna bilden ovan utan texten!)

I fredags fick jag ett tungt besked om att det var dags att byta psykolog, igen! Jag hade fått prata med den här tjejen kanske två gånger... Jag är så trött på den svenska vården av psykisktsjuka! Det här är bara inte rätt, jag har hört så många dåliga saker igenom mina dagar med öppna ögon och öron, när jag inte slutit om mig själv. Som jag har sagt, nu är det väll ändå dags att satsa pengar på oss psykiskt sjuka tack?

Skattepengar går åt att fixa bort grafitti målningar (kommer ofta ifrån mindra välmående ungdomar!!!), bygga nya samhällen och all möjlig skit, för att ingen vill öppna ögonen för att folk mår dåligt. Som jag tidigare har sagt, skulle politiker satsa pengar på skola och psykioatrivård skulle vi få ett bättre långsiktigt resultat.

Tack för den!

Förresten måste ni bara kolla in det här underbara indie bandet ifrån stkhlm, helt fantastiska, kan inte få nog av dom! 8D <3

Nu har jag allmän IT.

  KAKA   

Var den  underbara kommentaren i frågerutan som jag fick utav "Åman" (tror jag?), tack så hemskt mycket till dig du gjorde min dag! :D <3

Snart drar jag till Vävaren för att prata om att vara musikansvarig där, det blir ideellt (stavas?) och kommer kräva mycket av min vaga energi men sen är det ju ett lyckoämne också! :D Jag får kontakt med band, är det inte underbart?

Att något sådant kan göra någon så lycklig, bara ett glitterkorn eller ett speciellt ljus kan helt plötsligt få mig lite extra lycklig. Det är jag tacksam för, något jag antagligen fått ur min sjukdom, att inte ta saker för givet. Jag vet att "friska" ofta förundras när jag kan stanna och nästan gråta åt en liten grafittimålning som är placeat på ett speciellt ställe, men samtidigt missar jag ju så mycket som bara andra kan uppleva.

Något vardagligt nu då, för jag ska skriva om det som enligt mig är "ljust" sen, det ni antagligen skulle kalla mörkt. Starkt ljus ogillar jag, mörker känner jag mig oftast trygg i så ni fattar vad jag menar med det.

Sitter och glor i min franska bok, det enda jag fattar hitills är "Zut!" (Tusan också!) som kanske inte är så mycket att komma med till provet i morgon, men jag gör som vanligt och läser det på kvällen istället för en bok 8D Hundra gånger om, samma sak.
Ska dessutom se till att rita en teckning till min vän, har fått en massa folk nu som vill att jag ska rita av deras pånie, idol eller liknande, dock är jag inte så bra på att orka göra sådant så vi får se o.o"

Well, time for a pic. så skriver jag personligt snart...

  KAKA   

"Jag är nog glitter.
Jag reflekterar min omgivning och låtsas att den är vacker.

Jag lyser ibland och glöms ibland.

Jag är bara en av era leksaker.

Jag fastnar överallt till din ilska.

Jag har alltid funnits och kommer alltid att finnas.

Jag är en glitterflicka."

- Caroline M.

   I'm back all my friends!

Efter tidigare halvkatastrof är jag nu tillbaks på benen igen, något svagare men mett ett leende och ännu en bit djupare.

Varje sorg gräver i mig och gör mig djupare, det är grävandet som smärtar.

Vad har hänt då?

Jo du, jag äter nu mera vegetariskt, ja. :D

Detta äter jag på grund utav  att det påverkar miljön och att djurhållningen är dålig, alltså kan jag äta kött ibland. Tex. farsans får eller min gamla låtsaspappas älgar och liknande som han har jagat, det går snabbt och djuret lever bra. <3

Öhrm ja... Sen har jag börjat en ny skola, detta är inte enkelt när man tydligt inte "passar in" till det yttre. Speciellt eftersom att folk antagligen är rädda för förändring, to bad, to bad.

Jag har inte blivit slagen än, weey! Men ingen slåss med mig ensam särskilt många gånger ändå så... :c

Dock får jag många kommentarer om stilen, "Varför har du nitar?", "tycker du verkligen om Slipknot?", "va fan ser du ut sådär för?", "EMO!". Till en början klöpp jag gärna tillbaks kvickt men nu ler jag och bryr mig inte mycket alls faktiskt, kan sitta där och roa mig med deras kommentarer. Dock har en träffat mig hårt...

"Har du plastikopererat dig?" Jag biter mig hårt i läppen och suckar djupt, "Nej." "Har du väll! Eller hur, det ser väll du med?" "hon är så tjock så dom blir så stora.".

Jag ska fanimej aldrig glömma det, och jag vet om det, jag är för tjock.

Men jag blir aldrig smalare ju. Jag går nu varje dag, jag äter mindre, äter knappt godis trots det pendlar jag ständigt emellan 78-80 kilo, vad fan är fel?! Jag spyr över mig själv snart.

Jag tycker inte att man ska vara jätte smal eller så, absolut inte men jag... Jag är fan tjock! Jag skäms över mig kropp så himla mycket...

Nej! Låt oss hoppa till det roliga! En kille och jag har börjat prata om att starta band i stil med Asking Alexandria, Bring me the horizon och Ink Stained Promises, det här är min största dröm. Han spelar gitarr, kan screama, kan alla andra instrument inom den genren och har inspelningsstudio. Jag vill nästan gråta, det är fantastisk. Men vi får se vart det slutar, jag får inte hoppas för mycket.

Dubbelmoral :D

  Nu ska jag hajpa bloggen och fixa annat, cya <3   <- Kärlek till den 8D

Jag vet inte om jag har skrivit det innan, jag vet inte om det ens betyder något för er.

Men det är slut. Det är slut emellan Hanna och mig vilket inte alls är sådär jätte kul precis.

Jag har aldrig gråtit över att förlora någon jag varit tillsammans med men nu gör jag det. Jag har aldrig tidigare blivit dumpad, men nu har jag det.

Hon gjorde slut pga. hon inte orkade avståndet vilket var ett jätte bra beslut utav henne. Kanske smärtar det mig mest? Hon var och är den absolut mest perfekta människan för mig vilket känns förjävligt helt enkelt.

Kedjan hon gav mig ligger vid min sida och jag vägrar röra vid den, som att röra något som brinner. Ren självskada. Är jag fånig? Nej, jag är väll ganska krossad.

Men det var bra, jätte bra. Det behövdes och jag kan inte säga annat. Jag orkade inte heller avståndet men kunde inte göra slut, en hemskt underlig känsla. Jag var svag, jag som är så kall. Ja jag är kall, ibland. Jag kan skratta vissa stunder åt Hanna och mig varför vet jag inte. Jag kan skita otroligt i känslor. Men inte nu, jag var verkligen kär.

Och det är jag än.

Men det är dags att gå vidare, jag hittar säkert någon ny som jag kan såra lite och älska, som jag sa till en vän, i ett förhållande måste det finnas sorg, annars är det inget förhållande då är det bara falskt. För jag vet att människor har känslor. Något annat går inte att påstå, eller jo. Ibland så blir ju folk kalla och gör dumma saker. Jag kan ju bli kall iof. Men jag har fortfarande känslor. I det långa loppet har alla känslor kanske jag ska säga.

Men jaja, jag orkar inte skriva mer, klockan är 23.00 och jag har uppträtt idag samt gjort en massa annat, jag är inte trött men jag är pissed eller ledsen.

Eventuellt blir det lite oaktivt, jag skriver när jag har lust.

  Jag älskar den bilden faktiskt. Dels för ljuset dels för spegelbilden. Ger en känsla eller?